Nothing Else Matters
Så då var det alltså 2013, och 13 är ju ett så kallat oturstal.. Men året började super!
Planen var att jag skulle firat in det nya året i Jörn med familjen, men dagen före så frågar G om jag
vill komma upp till honom å fira nyår. Vilket var självklart allt för att slippa va hemma!
Var ju ändå barnledig, så varför inte!
Detta var första nyårsafton jag spenderat med mina vänner, och jag hade hur kul som helst. Fick träffa mycket nytt folk. Vi började med att käka ute på resturang G hade nämligen bokat bord, sen begav vi oss på elit (tror ja hotellet hette) där vi förfestade med några arbetkollegor till honom, sen vidare på scandic (om ja inte minns helt galet)
där vi förfestade ännu en gång.. sen blev det Heroes! Där var vi väl fram till 1, sen gick de fan imig inte va där längre.. det blev så övderdrivet med folk att man hörde inte ens musiken!
Så då for vi tillbaka till Scandic och drack nå öl/cider/shottar.. sen till G´s lägenhet å efterfest.
Där spårade det väll ur en aning.. Men det kan jag skriva om vid ett senare tillfälle!?
Så som sagt idag (fredag) kom jag tillbaka till Jörn efter en helt underbar vecka hos G!
Sista fredagen för detta år!
Det känns så otroligt fel att säga att detta är sista fredagen detta år.. Men det ska bli så otroligt skönt att
få lämna 2012 bakom sig och starta upp på nytt igen!
Detta året kommer bli 3 gånger bättre, har som börjat få ordning på livet igen.. Och gått vidare från det som varit
det är något jag inte kan ändra på!
Jag och Tobias är ett avslutat kapitel, det finns inget mellan oss längre.. vi kommer alltid ha barnen men mer än så kommer det nog aldrig bli igen. Känner mig ganska klar med honom, och denna känsla har jag inte känt på väldigt väldigt länge!
Det vi hade kommer alltid va fina minnen att tänka tillbaka, men thats it! Jag glädjer mig åt det vi hade och att vi fick 2 underbara barn tsm för dom är mitt allt och det bästa jag gjort :) <3
Sjukdomen lärde mig att uppskatta det jag har och att man inte kan leva i det som varit.
Så jag välkommnar 2013 med öppna armar, för det kan omöjligen bli sämre än 2012!
Tomt blev det!
Nu var man då tillbaka i Jörn efter en tripp till Norsjövallen, för att lämna pojkarna till
Tobbes föräldrar igen. Var ganska jävla tungt att lämna dom... Båda grabbarna började gråta och ville följa med till Jörn igen! Åh så ont det gör i mamma hjärtat!?
Men som jag sa till dom, vi ses snart igen.. Och då kommer jag ha dom heltid!
Ska bli så skönt att få återgå till en normal vardag, fast friskare och mycket piggare!
Har börjat kollat runt om en ny lägenhet, fast antingen på första eller botten vånging. Allt blir så mycket enklare
med pojkarna...
Men iallafall igår så var det ju julafton, hade ingen julkänsla överhuvudtaget! Men fick iallafall spendera den med min små änglar <3 Och dom blev super glada över paketen dom fick =)
Bilder kommer väll senare!
Nä, nu ids ja inte skriva nå mera...
It´s been awhile
Ja som sagt det var ett tag sen sista inlägget, dock har jag inte
så mycket att säga...
Dock börjar det gå framåt för min del, och jag börjar sakta men säkert komma
tillbaka i livet.
Har slutat med alla tabletter förutom Levaxinet som jag kommer
få äta resten av livet.
Och det känns ganska skönt att slippa ta en massa tabletter.
Har varit och pratat med lite folk angående barnen, och från å med den
7:de så kommer jag ha barnen på heltid igen.
Det känns som att det är på
både gott och ont.
Tobias kommer förhoppningsvis ha dom varannan helg iallafall.
Som sagt hoppas kan man alltid göra!
Imorgon är det jul, här hemma (jörn) så håller vi på med julskinkorna
för fulla muggar. Så innan man går isäng blir det en
skinkmacka med senap på! Yummie!?
Borta bra men "hemma" bäst
Nu har jag äntligen fått komma "hem" slipper iallafall ligga på sjukhuset,
så det känns otroligt skönt.
Buss resan hem var den värsta jag någonsin varit med om
i hela mitt liv.. Aj så ont jag hade, ville bara lägga mig ner och grina!
När jag väl kom fram till skellefteå så stod pappa och mamma
redo med alvedon och cola! haha!
Så det var väldigt uppskattat av mig.. Sen var det bara bilresan
hem mot Jörn som var kvar. Och den gick betydligt mycket
mera smärt fritt!
Väl hemma så åt jag lite middag, sen la jag mig uppe på
soffan och slumrade till å från iallafall
till 23.. Sen gick ja å la mig å sov hela natten
fram till 10:30 idag.
Idag har så gör det inte lika ont i halsen, så jag har inte behövt ta
någon bafucin iallafall. Men alvedonen
klara ja mig inte utan!
Har även fått börja med Levaxin, idag är andra dagen jag tar
dom. 100mikromilligram..
Så om 6-8 veckor ska jag på återkoll för provtagning
och för att se om dosen behöver höjas eller sänkas.
Näe, nu ska ja ta å lägga mig en stun på soffan.. Å vila innan
allt folk kommer på middag.
Man får lära sig den hårda vägen!
Nu är jag så satans jävla less på att bli sviken.. Så just nu vet jag
inte riktigt vad jag är!?
Om man lovar något, visst fan håller man det?
Eller har mina föräldrar uppfostrat mig fel?
Helt plötsligt så känns det som att pojkarna inte har någon pappa längre.
Ja jag vet fan inte vad jag ska säga... Är så grymt förbannad just nu!?
Och den där operationen som jag var så jävla lycklig över, Ja vi
ser ju om jag åker på att avboka den.
och må såhär ett tag till!?
Tills den andre fan är på benen!
Men det är upperbart konstigt att, han orkar sitta å köra över hela
jävla västerbotten/norrbotten å hjälpa alla
med att flytta, jobba svart, festa m.m.. Men sina egna barn ens eget kött
å blod
orkar han inte ta hand om!?
Nä, nu tänker jag fan i mig inte vara snäll längre.. Nu blir det av med
handskarna och lägga korten på bordet!
För nu är det fan i mig nog.. Även jag har en gräns på
hur mycket skit en människa orkar ta!
FY FAN FÖR DIG!
HUR KAN MAN ENS GÖRA SÅ HÄR??
HUR KAN MAN ENS GÖRA SÅ HÄR??
Tisdag 27 November 2012
Jag är bokstavligen helt snurrig i huvudet just nu, vet varken ut eller in!
Har gjort en riktigt idiotisk/dum grej!?
Men samtidigt ångrar jag det inte, på något konstigt vis känns det
så jävla rätt!
Jag hatar när huvudet är stensäker på sin sak, medans hjärtat tvekar! Eller
i mitt fall är det tvärtom, eller det är svårt att förklara!
Jag vägrar helt enkelt att känna efter, för då blir allt bara jobbigare!
Och den skiten tänker jag inte ens nosa i nu..
Jag gör som såhär, istället för att stå och stampa
på samma ställe. Tänker jag gå runt problemet och skita i det just nu, inte
kolla bak igen. Utan jag tar det för vad de är just nu!?
Du finns i mina tankar mer än vad jag vill just nu!?
Varför!
Det vill jag inte ens ta reda på!
Söndag 11 November 2012
Ny månad, och julafton är snart här.. Nu är det inte långt
kvar innan man får säga 2013.
Usch, åren bara springer iväg sen jag fått barn!
Léon blir 3 och Devin blir 2 nästa år.. kan som för allt i världen inte förstå
hur tiden kan ha gått så fort!
Tyckte det var igår Léon och Devin föddes... Men det är snart 3 och 2 år sedan.
Aja, vad har hänt senast då..
Var på hotellet på halloween och hade relativt kul.. iallafall mestadels av kvällen
slutet kunde jag gärna skippat.
Vissa vänner visar verkligen att dom inte går att lita på
när alkoholen sätter in i kroppen. Tyvärr men sant =(
Har klippt och färgat håret, jag och tobias
vet jag inte riktigt hur de går.
Men det får tiden utvisa..
Men det får tiden utvisa..
Pojkarna har varit sjuk igen, och även jag har blivit förkyld igen...
ja vet som inte vad mer jag ska skriva.. så god natt!
You´re going down!
Ja just nu känner jag mig väldigt lycklig, glad,lugn,sinnesro.. you name it!
Igår pratade jag med en väldigt nära och go vän, som
dök upp i mitt liv när jag helst
av allt bara ville spy på allt å alla!
Dock även när jag behövde någon som kunde fånga mig när jag föll
dvs han kom in i mitt liv ganska perfekt när jag behövde det som mest!
Iallafall vi pratade i över 4 timmar på telefon!
Om allt och ingenting egentligen, men inser idag
hur mycket jag behövde just det samtalet.
Det får mig att orka lite längre, och förhoppningsvis får jag några lediga dagar
snart så jag kan åka dit och bara försvinna från
omvärlden ett tag!
Och bara känna lugnet!?
Sen att allt äntligen börjat funka bra mellan mig och Tobias är guld värt i mina ögon!
Det gör mig också glad och lättad!
Allt börjar som hamna på rätt ställen, visst det finns
vissa som misstycker och bara försöker sabba.. Men just nu
skiter jag i vilket. För så länge jag och tobbe litar på varandra
och kan prata så finns det inget som kan sära på oss!
Och med dom orden, säger jag nu god natt alla därute,
I think I found my missing piece
Ja som sagt, det känns så iallafall.. Just nu ligger alla
bitar på plats i pusslet!
Dock ser vi ju hur länge detta varar, känner mig otroligt
lättad.
Allt känns mycket enklare på något vis, även fast inget egentligen
ändrats. Eller iallafall inte till vardags!
Mitt hjärta hoppar över ett slag, när jag ser dig!
Dagen idag har varit full av bus, underara samtal och
massor och ingenting.
Har haft min underbart älskade familj, (dock saknades några) här och
vi har haft en underbar dag tillsammans.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller
jag håller iallafall på att bli kär igen!
Har en underbar känsla inom mig, men samtidigt vågar jag inte riktigt
släppa på "spärrarna" helt pga jag är så
jävla rädd att bli sårad ännu en gång.
Men mitt hjärta hoppar över inte bara ett utan 2 slag när
jag ser honom. Han är underbar på alla sätt!
Men jag/vi gör som såhär, tar ett steg i taget i lugn takt
men vi är överens om att det vi har något på G
och att det verkligen finns något där.
Men jag tänker inte hoppas på för mycket denna gång, men allt
känns så rätt just nu.
Visst det kan ha ändrat sig, om någon dag.. Det vet man inte!
Men just nu så känns det helt jävla underbart!?
Onsdag 17/10-2012
Igår blev det ett väldigt känslosamt och laddat inlägg, och det ber
jag om ursäkt för.
Fast egentligen borde jag inte göra det, men ni som läst
fattar nog vem "du" var.
Därav att jag kallade mig själv idiot!
Nog pratat om det, dagen idag har bestått av
lämnade pojkarna på dagis.. sen legat i soffan hela dagen
min kropp skriker sov men hur trött jag än är
och hur mycket det än svider i ögonen
så förmår jag mig inte att somna!?
Har jag tur lyckas jag sova möjligen 4 timmar under en och samma
natt, annars är det ungefär som förra veckan
6 timmar på 7 dagar. Inte mycket att skryta över
men jag får verkligen inte ro i kroppen att somna eller slappna av.
Mina humörsvängningar är tillbaka, gånger tusen.
Håller tillbaka dom så gått det går, men tanke på barnen
och det är inte deras fel.. För en sak
lovade jag mig själv och det är att mitt humör ska aldrig någonsin
gå ut över pojkarna!
Dom förtjänar det inte överhuvudtaget!?
Vet som inte riktigt va mer jag ska skriva just nu, för det kan ju knappast vara
kul att läsa om mina bekymmer och krämpor.
aja God natt till alla därute, hoppas ni får en bra sömn.
Breaking Inside
Bättre ord än så går väl egentligen inte
att förklara mina känslor just nu.. Dom är helt åt helvete!
Varför skulle du komma tillbaka och krossa allt jag
lyckats bygga upp?
Jag var lycklig, eller lycklig och lycklig vette tusan.. Men jag
hade iallafall fått 80 % av mitt liv tillbaka!
Hade kommit på fötter efter allt som hänt, och var påväg
upp..
Förvisso lyckades du inte trampa ner mig helt i skiten igen..
Bara halv vägs, men det är nog ändå!
Jag hade börjat släppa taget, och gå vidare... Och
så dyker du upp som en jävla gubbe i en lådjävel och
är helt underbar.. ber om ursäkt för
hur du behandlat mig!
Säger att dina känslor för mig är starka och har blåst upp igen..
Kyssen du gav mig går inte att förklara i ord hur den
kändes!
Enbart 24 timmar senare, sliter du bort mattan under mina fötter
och jag faller som en sten rätt ner i marken!?
FAN!!!
Aja, nu har jag skrivit av mig lite.. hjälpte inte så mycket
men det kanske roar någon av er som läser.
Dvs att jag är en komplett idiot, och att kärlek är fan ingen dans på rosa moln!
Första snön..
Jajjemen nu har snön fallit för första gången iår, huvva!?
Nu är vintern här.. Och jag har fortfarande sommardäck på
bilen. Men förhoppningsvis får jag hit däcken nu i helgen..
Alltså det sista löven har inte ens fallit från träden, innan det vita
invaderade detta landskap!
Men iallafall grabbarna är nu frisk, eller iallafall
ingen ögoninflamation så nu får dom vara på
dagis igen. Jag skulle ha börjat min
praktik förra veckan, men eftersom pojkarna var sjuk
så sket det sig.
Och JAG är fortfarande inte frisk, så det blir nog ingen praktik för
mig denna vecka heller.
En färd bland minnen
Japp jag har ett downfall, igen.. dom kommer oftare
nu för tiden. Förstår inte varför men jag har lärt
mig att leva med det.
Just nu är det många minnen som blandas och dyker upp,
av olika anledningar.
Just nu sitter jag och tänker på farmor
och sista natten jag var med henne och alla andra släktingar på sjukhuset.
Tror det var då jag gick i sömnen till och med.. (orkar inte skriva om det just nu)
Tar det någon annan dag.. just nu är jag
bara så frustrerad på barnens far!
Förstår inte hur han kan sitta och säga att
han inte har orken till att vara med sina barn mer än 2 timmar, och
sen KÖR han bil upp till boden och festar!
Får inte det att gå ihop.. ELLER så är det bara jag som
är för dum för att se hur det går ihop.
Ja som dom flesta vet, så har jag ju såkallad
giftstruma (den dödliga varianten i det låga loppet)
och tobias anser alltså att jag med dom symptomen jag har
ska stressa mig sönder och samman hela månader för att han ska kunna vara
ute och roa sig på bekostnad av att jag får gå på knäna!?
Det som händer i min kropp just nu är att giftstruman tagit sig ett steg längre
dvs..
1. börjat tappa hår
2. Är trött hel dagar (skojjar inte, kan sova 8 timmar och ändå
måste jag lägga mig och sova minst 2-3 timmar under dagen)
3. Har lättare för att bli sjuk
4. Min vilo plus ligger fortfarande på tok för högt, dvs 120 slag i minuten
5. Får sådana här värme vallningar (känns typ som klimakteriet har kommit för
tidigt)
Humörsvängningarna ska vi inte ens tala om..
visst jag har medicin mot min höga puls, min ångest och mitt sov problem..
men när inte ens dom hjälper. Vad ska
jag då göra?
aja nu har jag skrivit av mig lite ilska såhär klockan halv två på natten, när
jag egentligen borde sova.. Dock som sagt
kan jag inte!
Allt är upp och ner!
Antingen har jorden vänt sig upp och ner, eller så är det bara jag
och mina känslor som är helt galet
upp och ner vända?!
Men iallafall, förklaring på det.. Ja hur fasiken ska
man förklara detta?
Tobias har varit här hos mig varje dag, och vi har umgåtts tillsammans
med barnen. Ätit middag och busat så mkt
som deras pappa orkat.
Och jag måste erkänna att det känns väldigt konstigt
att vi kan umgås igen utan att tjafsa eller bråka!
Så ja mina känslor är helt knäpp...Trodde dom var borta
men det verkar inte så!
Och jag kommer bli galen snart... för jag vill inte känna såhär
inte igen!?
Samtidigt så är jag väldigt osäker med tanke på gammla
erfarenheter om vi säger som så!
Aja tar en dag i taget, och ser vad fasiken som händer.
Samtidigt har han sårat mig så pass mycket att jag
inte vill ha ett förhållande med honom!
Spelar ingen roll hur mycket han ber om ursäkt
för hur han behandlat mig.
Ja han har bett om ursäkt för att han behandlat mig som skit
den senaste tiden.
OCH ja jag blev lika chockade som ni just blev!
Trodde jävlar att min haka skulle slå hål i golvet!
Aja, nu har jag skrivit av mig lite.. ha en mycket trevlig helg allihopa
så skriver jag när jag skriver
och ni läser när ni läser =)
Torsdag 4/10-2012
Idag försov vi oss, dock kom vi bara en kvart sen till dagis.
Men men, jag var helt slut i morse.. hade en arbetsintervju
klockan 11 idag och jag tyckte de gick riktigt bra dock
får vi väll se när dom ringer =)
Tobias var förbi idag och åt middag med oss, för andra kvällen i rad
ganska trevligt att vi äntligen kan umgås
utan massa tjafs.
Annars har det inte hänt så jätte mycket, imorgon blir det
att skjutsa barnen på dagis.. sen sova för min del!
Onsdag 4/10-2012
Ja nu var det ett tag sen jag skrev.. och det har hänt en hel massa
saker! Vet inte riktigt var jag ska börja..
Men iallafall, har numera barnen på heltid
vilket har gjort att jag inte kan jobba
har fått tacka nej till minst 40 timmar!
Och ja, jag mår skit över det...
Anledningen till att jag har barnen heltid är för att Tobias
åkte in på psyket, dock har han kommit ut
nu. Men han kan tydligen inte ha barnen, visst jag
vet precis hur han känner sig eftersom
jag vet hur jag mådde efteråt pga medcinerna.
Och jag tänker inte vara lika elak som han var mot mig.
Även fast jag skulle vilja det, men som sagt
jag tänker inte sjunka så lågt.
Dock är han helt förändrad nu, man börjar som känna igen
honom mer och mer. Eller han börjar vara den
Tobias jag lärde känna, dock tänker jag mig för denna gång.
Vill inte att det ska bli som det blivit alla dom andra gångerna!
Så jag tar dagen som den kommer...en dag i taget!
Tisdag 21 Augusti 2012
Ny vecka igen då..
Och igår fyllde Léon 2 år, tiden står verkligen inte stilla!
Idag började Devin sin första dag på dagis tillsammans
med Léon.
Vet väll egentligen inte riktigt vad jag ska skriva..
förutom att jag är väldigt besviken på barnens
far.. som anser att det är betydligt viktigare att låta
sin lillebror ta bilen och köra än att
vara på inskolningen med pojkarna!
Sen att han dessutom inte håller det han lovar.. känns som
att allt jag föreslår inte duger och
ändå så gör jag det för pojkarnas skull inte min och inte hans!
Jag vill att detta ska funka, men
just nu känns det lönlöst!
För att jag föreslår säger han nej till, för han har andra saker
som är viktigare att gör än att spendera tid
med barnen!
Som sagt är så jävla besviken på honom!
Känns totalt lönlöst att fortsätta i terapi när han ändå
skiter i vilket!
SUCK!?
Ja, det är väl det enda man kan säga..
Gu va jag hatar när personer låssas stå en nära, och vara på ett visst
sätt.. Men i slutändan så visar
det sig att dom är inget av de dom låssas vara!
